ligger nu vaken eftersom jag sovit på dagen, tråkigt har fortfarande svid i magen. men det känns lite bättre, älskling har somnat han har ju jobbat medans jag bara har legat och slappat idag... kan ju passa på att berätta lite om min viktresa.första tiden rasade jag fort i ¨ca 4 månader,sedan stod jag still 2 mån. gjorde ett skutt ner igen, nu går det sakta men det har aldrig varit uppåt på vågen iallafall. den 27.e är det 10månader sedan jag opades och jag har nu gått ner 37kg. känns lite lite, man läser ju om alla som det går i en rasande fart. men jag har haft tur med skinnet än så länge har nästan inget löst som dinglar. kanske bara för att det gått sakta,vad vet jag. ska bättra mej lite med motionen igen så kanske det sätter fart. hoppas på att kunna gå ner minst 15kg till,helst lite mer:) jag slutade med tabletter oxå i samband med min op så jag har varit (tablettnykterist) i nästan 10 mån känner mej inte lite stolt:)) jag har fibromyalgi så jag åt em massa smärtstillande, sedan hände några mycket jobbiga saker på en kort tid så jag fick lugnande och sömnpiller. jag blev totalfast i 4år träffade älskling alldeles i början på min tablettkarriär, ett under att han stod ut med mej! men en dag i aug förra året kände jag att nu får det vara bra, barnen var ledsna på mig, älskling med o även mina föräldrar, många av mina vänner drog sej undan. jag käkade piller sov och pratade tok. gick upp ca 30kg i vikt på 3 år. ja tog alla piller jag hade och spolade dem i toa. jag vet att man inte får spola ner läkemedel, men det gjorde jag då och sedan dess har jag inte tagit nåt förutom nån alvedon typ vid huvudvärk också naturligtvis så äter jag ju alla vitaminer som jag måste efter min gbp känns skönt som f_n så jag kan väl få känna mej lite stolt iallafall:) har liksom ett nytt liv nu.  37kg lättare och tablettfri och förresten även rökfri sedan 1 år, röker bara ibland på nån fest sådär. älskling friade till och med så vi gifter oss i påsk nästa år, lite lång planering men vi vill bli klar med huset och så först. jag är så otroligt glad för dessa beslut jag har tagit, mina barn är glada mina föräldrar lika så. tommy visar verkligen varje dag att han älskar mej, mina vänner har jag fått tillbaka....allt är på topp nu känns det. sjukskrivningen går ut i september så jag kanske kan komma ut i arbete igen efter 10 år,skulle kännas kul men samtidigt lite skrämmande vet bara inte om jag kanske ska plugga har ju ingen direkt utbildning och inget jobb att komma tillbaka till. men har ju chans att få prova lite när man varit hemma så här länge.skulle vilja läsa till behandlingsassistent tror jag.funderar mycket på vad jag vill nu. ska nog försöka sova lite på saken. natti natti